Megadeth in my mind

Ni vet hur det är. Man återupptäcker vissa artister om och om igen. Det kan bero på olika omständigheter, exempelvis fick jag en riktig Queen-revival efter att ha sett musikalen We Will Rock You i London. Likadant snöade jag för en tid helt in på Status Quo igen efter att ha sett dem - för femtonde gången - live förra året.

Nu senast är det trash-giganterna Megadeth som åkallat mitt intresse. Big Four på Ullevi är förstås boven denna gång. Ända sedan den magnifika konsertupplevelsen har jag vevat Dave Mustaines skötebarn i diverse musikmedia betydligt mer frekvent än vad som är min gängse norm. Jag tycker Megadeth väl matchat Metallica under många år och på senare år har de förstnämnda sprungit ifrån rejält. Medan Metallica förlitar sig på sina, förvisso ruskigt vassa, plattor från förr så släpper Megadeth fortfarande relevant material.

Live är Megadeth ganska statiska och måhända inte de allra mest sevärda, det anser även jag, men låtmaterialet är ju stabilt som granit och fullständigt outslitligt.

Mina favoritikoner med bandet är tvivelsutan "Countdown To Extinction" och "Youthanasia". Dessa två plattor tröttnar jag aldrig på. Die hard-fansen håller förmodligen de tidigare plattorna högre. Det finns för övrigt många paralleller mellan Metallicas "Black Album" och "Countdown To Extinction" och en av likheterna är just denna. Trots att plattorna var för sig är bandens mest framgångsrika, så är det också på dessa som old school-fansen anser att man frångick sina ideal och sålde sig till kommersiella ideal fullt ut.

Nåväl, jag lägger ingen vikt vid det utan avnjuter med glädje de Megadeth-vax jag anser vara bäst. Kombinationen av stenkrossarriff och snygga slingor kryddade med schyssta refränger och genomtänkt lyrik är i mitt tycke oemotståndligt. Till och med herr Mustaines grymtande sång faller mig i smaken, den passar ypperligt ihop med musiken.

Jag ser med tillförsikt fram mot nya given som enligt uppgift släpps första november. Megadeths fyra senaste skivsläpp har varit av mycket hög kvalitet och jag finner ingen orsak att tro att nästa utgåva från bandet ska vara en besvikelse.