A Metal Christmas And A Heavy New Year

Nu när julen står för dörren, kommer mitt sporadiska skrivande här på bloggen att avstanna än mer under några dagar. Därför vill jag passa på att tillönska alla metalheads - och alla andra förstås - en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År med att puffa för den ultimata julåtten alla kategorier. Kultgänget Bad News brittiskt bitska och underhållande bidrag till julen "Cashing In On Chritmas" bör avnjutas av alla med fäbless för engelsk humor och självironiska hårdrockare. Plattan är tyvärr sedan länge utgången ur sortimentet, men kan återfinnas på begagnatmarknaden eller Spotify. Enjoy, metalheads!!  

Svampbob Fyrkant

Soundtrack till filmer är ett kapitel för sig. Metal-celebriteter lämnar sin alster till olika filmers soundtrack med relativt jömn frekvens. Exempel är Iron Man 2 som ackompanjeras av AC/DC, eller Aerosmiths bidrag till Armegeddon. Inte att förglömma är Alice Coopers moderna klassiker "He's back" till Fredagen den 13:e del VI.
Samtliga dessa exempel visar ju tveklöst att musikens kvalité vida överstiger filmens dito.

Största kulturkrocken av alla är ändå Motorheads bidrag till filmen Svampbob Fyrkant. Att de lyckades få dessa gentlemän att medverka i  sagda projekt kan bara tyda på två saker. Motorhead har en skön självdistans, och Svampbob Fyrkant är mer metal än vi någonsin förstått innan. Spongebob Squarepants Rules OK!!

Rutinen rockar

Sonen kom till mig igår och sa "Pappa, nya Motörhead-plattan är ju skitbra!!", vilket gladde en gammal rockräv längst in i hjärteroten. Det ska direkt påpekas att jag inte på något vis tjatat sönder mitt ättelägg om detta, utan han hade den goda smaken att söka upp plattan själv på Spotify. Jag hastade in på hans rum för att tillsammans med honom lyssna in mig lite och kunde direkt konstatera att Lemmy och hans vapenbröder än en gång levererat förtjänstfullt. Själv tillhör jag inte Spotify-generationen fullt ut, utan jag vill gärna äga ett fysiskt exemplar av de album som tilltalar. Kalla mig gammalmodig eller nostalgisk, men jag föredrar fortfarande en riktig skiva framför en liten datafil. Ett inköp är nära förestående, men jag kanske ska vänta till efter jul. Man vet ju aldrig vad för hårda paket tomten har med sig i sin säck...

Cafe Broadway

Bevistade en trivsam och högklassig konsert med Norrköpings-sönerna Eldkvarn på Lorensbergteatern här i Göteborg häromdagen. Efter en smakfull måltid på Tre Indier begav vi oss till konserthallen. För mig är alltid en konsert med Eldkvarn, efter flytten till västkusten, numera en bitterljuv upplevelse. Samtidigt som jag gläds över ett band som jag gillat sedan unga år, så smärtar alla referenser till Norrköping. Hemlängtan till min "riktiga" hemstad gör sig påmind och berör mig starkt. Plura och Eldkvarn har ju alltid odlat sitt arv från gamla Peking i allt sitt skapande, och man blir nästan lite gråtmild när de besjunger de miljöer jag själv levt i under så många år.
Normalt sett är ju denna typ av musik inte riktigt min kopp te, men just kopplingen till gamla Peking river alla mina barriärer. Eldkvarn är för alltid ett band i mitt hjärta, och när de har en stor bild på skylten utanför Café Broadway i Norrköping som backdrop på scenen är jag förlorad i minnen och nostalgi.
Tack Plura, för att du inte glömt var du kommer ifrån, och tack för att du har kvar den sköna dialekten vi gemensamt delar. Hoppas ni inte lägger av än på länge.

Ny Malmsteen-platta

Efter två års uppehåll släpper den svenske strängbändaren Yngwie Malmsteen ett nytt alster. Ständigt bespottad och hånad av många förståsigpåare, har Yngwie alltid haft en framskjuten plats hos mig. Ända sedan hans debutplatta Rising Force landade på min skivtallrik har jag köpt hans plattor med en dåres envishet. Ja, han är oerhört självsäker, på gränsen till stöddig, men på något vis har jag accepeterat det då jag tycker han är en fantastisk gitarrist. Dessutom verkar han vara en grymt underhållande kille som man gärna hade festat ihop med några gånger.
Att fälla epitetet "Han är bara snabb" är att göra det alltför lätt för sig. Det finns mycket känsla och kvalitet i hans sexsträngshantering, och onekligen har han haft många oantastliga legender i sitt band vilket bevisar hans höga status som musiker. Jag har ännu inte satt klorna i nya given, men det ska det bli ändring på inom kort.
Trivsamt slut på året med skivsläpp från flera förnäma akter, minsann!!

Metal Gods

Såg, med en tveeggad känsla, att de brittiska legendarerna Judas Priest nu beslutat att låta verksamheten somna in efter en sista turné nästa år. Det känns förstås trist när en av de stora bastiljonerna försvinner från kartan. Judas Priest har för mig varit en institution under hela livet, och ett av de band som uträttat stordåd med sin musik. De var förvisso ute på mycket hal is ett tag när Rob Halford tog sin nitbeströdda slängkappa och gick solo under några år, men med hans återkomst föll bitarna på plats igen.

Å andra sidan är det på något vis befriande med artister som inser att det inte är lika kul längre, det låter inte fullt lika bra som det en gång gjorde, och det är svårt att träffa de höga tonerna i falsettskriken.
Det finns inget sorgligare än att se akter som desperat kramar ur all värdighet ur sitt varumärke genom att gradvis bli blekare och blekare kopior av sig själva.
Så, med en sorgens klump i halsen, så hyllar jag ändå metallgudarna Judas Priest för sitt mod att avsluta en fenomenal karriär med stolthet och värdighet kvar. Jag njuter av de plattor de gjort, och jag gläds åt att jag har deras konserter jag bevittnat med dem i minnet. Jag säger som Halford själv:
Thank You - Thank You Very Much Indeed!!

The World Is Yours

Ni har väl inte missat att Motörhead, i årets elfte timme, släpper ett nytt album? The World Is Yours gör din tillvaro bättre och grannarnas nattro sämre. Releasedatum 15/12. Utan att hört mycket av plattan ännu, törs jag ändå lova en högtidsstund för alla true rockers. Vi snackar om ett unikum i hårdrocksvärlden, ett av de få band som alltid håller hög klass och alltid levererar ett knippe käftsmällar av yppersta klass på varje ny skiva. Lägg därtill att Motörhead undantagslöst röjer förstklassigt live varje gång, och att de i Lemmy Kilminster besitter en av rockvärldens sista överlevare. Phil Campbell är också en underskattad gitarrist som lägger riffmattor som förbluffar. Att de sedan har en svensk trumslagargosse är ju bara en extra bonus. Som sagt, missa inte nya släppet - snart i en skivbutik nära er!

Kombinationen kyla och teknik

Hade en obehaglig upplevelse, modell I-landsproblem, häromdagen. Den här vintern verkar bli lika tuff som den förra och nu har följaktligen kylan slagit ett järngrepp runt allt och alla. Jag skulle hämta dottern på hennes jobb på kvällen när hon slutade, och sonen ville med. Vi två brukar passa på att spisa lite god musik när vi är själva i bilen, så även denna gång. Jag hystade i en platta med vår gemensamma strängbändarguru Yngwie "jag är ganska snabb" Malmsteen varefter stereon gav ifrån sig ett stönande ljud följt av meddelandet STEREOFEL på displayen. Hur jag än gjorde så fick jag inte igång plattan, inte heller kunde jag mata ur den.
Stereon lät värre och värre, diverse gnällande ljud och morrande läten gjorde att vi fruktade att såväl musikanläggningen som dess delikata innehåll var på väg mot de sälla jaktmarkerna.
Väl hemma vidtog handgripligheter i form av ett långt smalt tillhygge som infogades i den smala springan där min kära CD försvunnit. Ett snabbt operativt ingrepp senare, var Yngwie förlöst.
Ve denna årstid! Inte nog med att man ska frysa onämnbara kropssdelar av sig, utan man får inte ens avnjuta livets goda på grund av en hopfrusen bilstereo.