Efter två års uppehåll släpper den svenske strängbändaren Yngwie Malmsteen ett nytt alster. Ständigt bespottad och hånad av många förståsigpåare, har Yngwie alltid haft en framskjuten plats hos mig. Ända sedan hans debutplatta Rising Force landade på min skivtallrik har jag köpt hans plattor med en dåres envishet. Ja, han är oerhört självsäker, på gränsen till stöddig, men på något vis har jag accepeterat det då jag tycker han är en fantastisk gitarrist. Dessutom verkar han vara en grymt underhållande kille som man gärna hade festat ihop med några gånger.
Att fälla epitetet "Han är bara snabb" är att göra det alltför lätt för sig. Det finns mycket känsla och kvalitet i hans sexsträngshantering, och onekligen har han haft många oantastliga legender i sitt band vilket bevisar hans höga status som musiker. Jag har ännu inte satt klorna i nya given, men det ska det bli ändring på inom kort.
Trivsamt slut på året med skivsläpp från flera förnäma akter, minsann!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar