fredag 9 januari 2015

Tyskt maskineri rostar inte

För sisådär trettio år sedan var Accept ett band som var i ropet på allvar. Med album som "Restless and Wild" och "Balls To The Wall" hade man nått storpublik och den lille ilskne Udo Dirkschneider var på många vis lika osannolik som perfekt frontfigur.

Nu har man sedan några år tillbaka reformerat bandet och bland annat tagit in den amerikanske vokalisten Mark Tornillo som de facto har lika mycket taggtråd på stämbanden som någonsin den gode Udo hade. Tre plattor med denna sättning har sett dagens ljus och alla tre har hållit remarkabelt hög klass.

Efter "Blood Of The Nations" och "Stalingrad" släpptes förra året "Blind Rage" och den tillhör utan tvekan en av 2014 års allra bästa givar. Roligt med band som uppnår bäst efter-datum, om ordvitsen tillåts. Accept uppvisar en vitalitet och styrka som man saknat på många år, något som jag efter att ha sett dem på Sweden Rock för ett par år sedan kan intyga även stämmer live.

Sin integritet har man också kvar. På "Stalingrad" fanns en hel del politiska texter om orättvisor och girighet och på "Blind Rage" avhandlar man ämnen som trafficking och hur rika personer skor sig på andras olycka. Starkt och viktigt. Kombinerat med en svåröverträffad känsla för smittande refränger blir resultatet svårt att motstå. Lyssna på låtar som "Wanna Be Free" och "The Curse", le igenkännande åt de typiska krautkörerna och njut i fulla drag av ett band som ännu har mycket kvar att ge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar