Den hårda rocken har nästan alltid setts över axeln från det så kallade etablissemanget. Inget fel i det kanske, då mycket av identiteten för dylika akter ligger just i att stå lite utanför de gängse normerna och kämpa underifrån.
Men ändå, jag hörde på en diskussion i ett kulturprogram i P1 där artister som gör comeback avhandlades. Det är en trend, sades det, och just det kan jag instämma i. Däremot blir jag så trött när programledaren som exempel, bland massor av ointressanta kostymgäng som Hansson de Wolfe United och Lustans Lakejer nämndes...Pink Floyd och Alice Cooper.
Hallå, det är Roger Waters som är ute och framför The Wall nu, inte Pink Floyd. Rick Wright har ju dessutom avlidit, så någon comeback i rätt bemärkelse är ju omöjlig. När det gäller Alice Cooper har ju han varit aktiv oavbrutet sedan sjuttiotalet. Comeback? OK, om man specifikt menar att bandet Alice Cooper ska göra comeback, men jag tror varken att P1 har den kollen på skillnaden mellan bandet Alice Cooper och artisten med samma namn. dessutom är jag övertygad om att den sympatiske skräckrockaren klarar sig bra utan sitt gamla gäng, så comeback för bandet Alice Cooper tror jag inte på.
Varför kan man inte göra lite bättre research innan man går ut i rikstäckande radio. Jag gillar P1 och lyssnar mycket på deras samhällsprogram, men rockmusik har de ingen större koll på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar