onsdag 2 januari 2013

Summering av år 2012

Som sig bör vid den här tiden på året så ska man förstås på något vis summera vad som skett de senaste tolv månaderna, så vem är jag att avvika från detta gruppbeteende.

Utan någon som helst inbördes ordning eller jämförande ranking så tänkte jag helt enkelt stapla upp en del av mina reflektioner på det gångna året, det må gälla musik, film, böcker eller annat som förgyllt tillvaron.


Årets ögonbrynshöjare: KISS senaste platta Monster. Det finns mer liv i de sminkade gubbsen än vad många, inklusive jag själv, trodde.

Årets ljumma: Nya Aerosmith-plattan Music From Another Dimension. Första plattan på åtta år, elva år efter senaste given med eget material. Nog borde dessa kulturbärare kunna värka fram något bättre än detta efter så lång tid. Det är inte dåligt - Aerosmith gör aldrig något dåligt - det känns bara en smula oengagerat.

Årets konsert: Bruce Springsteen på Ullevi 28/7. När Bossen själv håller konserten som en av de bästa han gjort, så inser man vilken ynnest det var att få närvara. Så bra, så fulländat.

Årets platta: Rush starka Clockwork Angels. Bästa plattan sedan Moving Pictures säger en hel del.

Årets musik-DVD: Celebration Day med Led Zeppelin. Kommentar överflödig.

Årets film: Underworld Awakening. Jag är barnsligt förtjust i dessa vampyractionrullar, och jag står för det trots allt hån och alla sågningar från så kallade riktiga recensenter.

Årets bok: Ja, de böcker jag läst i år har utkommit tidigare men jag måste ju räkna från när jag upptäckte dem. Sammy Hagars självbiografi Red och Bengt Liljegrens biografi om Pink Floyd var båda oerhört underhållande läsning.

Årets TV-serie: Lillyhammer. Steve Van Zandt på osannolika kulturkrockande äventyr i Norge var stor underhållning.

Årets radiopratare: Yngwie Malmsteen i Sommar. Mannen, myten, legenden. Alltid sevärd, alltid värd att lyssna på.

Årets saknad: Jon Lord, gigantisk på alla vis. Jag hade äran att få se honom live både med Deep Purple och Whitesnake och det var alltid magiskt. Som tur är lever hans arv vidare genom musiken.
Alltid Freddie Mercury, en av rockvärldens största förluster. Saknad varje år.

Årets stad: London. I år - varje år. Min absoluta favoritstad i världen, här trivs jag fantastiskt bra. Utbudet, musiken, fotbollen, miljöerna, pubarna, historien, människorna, dialekten. I år känns det alldeles extra eftersom min dotter flyttade dit i november. Lyckost.

Årets idrott: Både sommar-OS i London och fotbolls-EM på samma sommar. Det blir inte mycket bättre än så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar