Lugn stämning men bra

Norum X 2 på Skandiateatern i Norrköping var en trivsam upplevelse. Vi anlände tidigt för att äta maten vi förbeställt. Kan väl tycka att priset var väl i överkant plus moms men gott var det. När vi satt där och åt kliver kvällens halvhemliga gäst Ian Haughland in i lokalen, ditskjutsad i limousin. en snabb öl i baren och sedan försvann han in bakom kulisserna.

Nåväl, efter en stunds väntan och hårt hållande i ett par bra platser vi erövrat så klev de upp på scenen ändå. Jag hade väl inte förväntat mig någon hårdrockskonsert och så blev det inte heller. Med en salig blandning från syskonens karriärer blev kvällen trivsam och avslappnad. Inget från John Norums alla soloalbum framfördes vilket åtminstone jag saknade, men man kan inte få allt.

Att få se en såpass skicklig gitarrist som John Norum lira semiakustiskt är en fröjd och jag är nog benägen att hålla med Yngwie Malmsteen som för ett antal år sedan sa något i stil med att "grabben börjar bli ganska bra nu".

Man lyckades till och med att få till en softare version av "Final Countdown" vilket, trots allt, var en smula oväntat. Utan tvekan var det en bra kväll och det är ett gott initiativ som de nya ägarna till Skandiateatern påbörjat. Kvällens stora fråga var dock: Hur mycket betalt fick Ian Haughland för att sitta på en låda och förstrött klappa takten och skramla med en tamburin? Jag hade gjort det för ett par öl.