Rätten till ett bandnamn

När upphör ett band egentligen att vara ett band? Hur många medlemmar kan man byta ut och ändå fortsätta under samma namn? Ja, den frågan är ju ganska intressant, och även om inga svar ges i den här lilla betraktelsen så känns det ändå som en kul diskussion.

Accept till exempel är ju synonymt med Udo Dirkschneider. Likafullt har flera skivor getts ut där någon annan sjunger - och i det fallet har diskussionen mer eller mindre uteblivit. När Black Sabbath slängde ut en drogförstörd Ozzy ur replokalen och signade Ronnie James Dio blev det däremot närmast uppror.

Själv håller jag Dio-plattorna med Sabbath mycket högt, men puritanerna vägrar att accepetera någon annan än Ozzy. Sedan har ju såväl Ian Gillan, Tony Martin och Glenn Hughes sjungit i bandet, är det då Black Sabbath? Jag tycker det. Att de sedan uppträdde som Heaven And Hell med Dio på sång på senare år kanske är ett tecken på något, vad vet jag.

När det fenomenala bandet Queen tragiskt förlorade Freddie Mercury kändes det som att det inte gick att fortsätta. Denna uppfattning hade också basisten John Deacon som efter hyllningskonserten till Freddie på Wembley vägrat att ha med Queen att göra.

När så bandet släppte plattan "The Cosmos Rocks" med, förvisso högst kompetente, Paul Rodgers kändes det på något vis fel. Vissa artister är så synonyma med det band de ingår i, och Queen utan Freddie Mercury känns fel. Jag högaktar verkligen Brian May och Roger Taylor, men just detta kanske blev lite fel. Musikalen "We Will Rock You" var ett mycket bättre drag.

Andra artister som känns omöjliga att ersätta är exempelvis Lemmy i Motörhead och Phil Lynott i Thin Lizzy.

 Likafullt åker någon cover-version runt som just Lizzy, med gamla medlemmar, men det känns helt fel.

Nåväl, är det bara sångare som är svåra att ersätta? Nej, Led Zeppelin är ju ett praktexempel. När trummisen John Bonham sänkt sina sista screwdrivers och lämnat jordelivet beslöt man sig för att lägga ner bandet.

Visst,man har gjort ett ytterst fåtal spelningar efter detta, men det kan faktiskt inte räknas som att man börjat om igen. Likaså vore skinnpiskaren Neil Peart i Rush helt omöjlig att ersätta, tycker jag.

Annars är det förvisso sångare och i viss mån gitarrist som är svårast att byta ut med hedern i behåll. Att lyfta bort David Coverdale från Whitesnake är förstås omöjligt - å andra sidan fungerar det ju faktiskt med ett Deep Purple utan Ritchie Blackmore. KISS blev rent musikaliskt ett bättre band med Tommy Thayer och Eric Singer istället för Ace Frehley och Peter Criss, men många fans hade, och har, svårt att acceptera detta. David Lee Roth i Van Halen gick att ersätta,men det skulle ju näppeligen gå att ta bort just Eddie Van Halen. Bon Scotts död var en oerhörd tragedi, men AC/DC nådde sin peak med Brian Johnson på sång. Angus Young däremot vore ju oersättlig.

In Flames har vartefter bytt medlemmar så att det nu inte finns någon originalmedlem kvar, men att kalla dem för något annat än In Flames finns ju inte ens i tankevärlden.

När Peter Gabriel lämnade Genesis anser många att bandet mer eller mindre dog. Jag tycker att plattorna med Phil Collins på sång är riktigt bra, och skulle aldrig tycka de är mindre värda än Gabriel-utgåvorna.

Däremot känns äventyret "Calling All Stations" med Ray Wilson från Stiltskin på sång, utgiven efter att Collins lämnat bandet, helt onödigt.

Ja, såhär kan man hålla på i evighet,men det här är ju faktiskt en blogg och inte en e-bok, så jag avslutar det hela med att helt enkelt konstatera att frågan ej har ett tydligt svar. Det är väl upp till var och en att bilda sig en egen uppfattning.