En dubbelcombo med klass

Var i grannstaden Linköping häromveckan och avnjöt danska Pretty Maids när de intog scenen hos den nystartade rockklubben Hell Yeah Rock Club.

Förbandet var denna kväll lika viktigt för oss. Finspångsbördiga Dawn Of Silence må vara ett av hårdrocks-Sveriges bäst bevarade hemlighet, och jag vet nästan inget band som är värt ett genombrott mer än dem. Frontade av gudomliga sångaren Patrik Johansson - även vokalist i Bloodbound - levererar bandet en klanderfri hårdrock nedärvd från klassiskt åttiotal med giganter som Judas Priest och kanske främsta influensen Iron Maiden. Jag har träffat och intervjuat grabbarna och mer jordnära och trevliga rockers är svårt att finna. Enda bakslaget var måhända att konserten var något kort, den klockade in på knappa fyrtio minuter vilket kändes snålt även för ett förband.

Pretty Maids såg vi senast på Skogsröjet i somras och de kan med sin rutin och högoktaniga back-katalog konsten att leverera en show. Scenen var så liten att när basisten tog två steg till vänster klev han in i trumsetet och backdropen visandes bandets senaste giv var beskuren till knappt halv storlek. All heder åt bandet som röjde och såg ut att må gott. Ronnie Atkins röst är fortfarande en av hårdrockens mest skönt raspiga och med en ny skiva som kan vara deras bästa sedan mitten på åttiotalet har man många år kvar i branschen får man hoppas. En kväll att minnas och på pendeltåget hem till Norrköping så kunde vi se tillbaka på en trivsam afton med gediget bra hårdrock utförd på bästa tänkbara vis.