En makalös vecka i städernas stad - New York - är till ända. Trots att dagarna var fullspäckade med aktiviteter känns det som att man inte hann med någonting. Helikopertur över Manhattan, Top Of The Rock, Times Square, Ground Zero och så vidare. Ett par bra gympadojor räddade fötterna för man gick enormt mycket. Nåväl, detta är ingen turistblogg utan en musikdito och några musikaliska events finns att rapportera.
Vårt hotell låg bara ett par hundra meter från Dakota Building där John Lennon bodde, och självfallet var ett besök utanför denna mytomspunna byggnad ett måste. Yoko Ono bor ju där fortfarande, och det kändes mäktigt att stå utanför en av den moderna musikhistoriens giganters bostad.
Minnesplatsen Strawberry Fields låg i Central Park mittemot Dakota Building, givetvis också ett måste. De har gjort en liten del av Central Park till en plats där man ska vara tyst och där det ska finnas plats för eftertanke. Strawberry Fields är absolut värt ett besök.
Tisdagskvällen var en riktig höjdare. George Thorogood på B.B. Kings Blues Club lät redan på papperet som något alldeles extra, men konserten överträffade alla förväntningar. En gemytlig klubb där man satt vid sitt bord nära scenen och bara njöt fullt ut. Jag har sett otaliga gig i mina dagar, men det här var något alldeles extra. George och hans Destroyers levererade en makalös spelning med ett drag jag hittills bara upplevt med Status Quo i deras bästa stunder. Här handlade det inte om att ställa ut några bluesdojor utan om att bjuda publiken på en oförglömlig kväll.
Karln var fullständigt genomblöt efteråt och stället var i total eufori. Man kan säga mycket om jänkarna, och det gör jag gärna, men de kan verkligen det här med show business. Sällan har nittio minuter gått så fort, och sällan har det känts så fulländat efter en spelning.
Tack George Thorogood and The Destroyers för en sagolik kväll!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar