Gick loss på stereon häromdagen med helt suveräna Rage Against The Machine, ett jänkeband som var först (i alla fall för den stora massan) med att mixa raptexter med stenkrossarriff. Kombinationen är i dessa giganters tappning oemotståndlig. Zack de la Rocha vrålar ut sina politiska tirader om bland annat USA:s ytterst tveksamma utrikespolitiska förehavanden, som innefattar inte minst krigföring i ekonomiskt och ideologiskt passande miljöer långt från egna territoriet. Tom Morellos gitarriff är taggtrådsvassa och övriga ensemblen (Tim Commeford på bas och Brad Wilk på trummor) kompletterar anrättningen delikat. Första plattan, som var den som testade mina högtalares prestanda, är kanske den bästa.
Tyvärr har jag aldrig sett dem live, men tvivelsutan verkar de vara giganter även på detta område. Ett viktigt band som betytt mycket, och visar att man kan lira skön metal kombinerat med ett politiskt budskap på ett föredömligt vis. Aggressivt och ilsket, men ändå alldeles, alldeles underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar