En av hårdrockens verkliga titaner har bestämt sig för ännu en återförening. Tillsammans med Deep Purple och Led Zeppelin är Black Sabbath en av hårdrockens sanna grundpelare. Efter Ozzys nesliga avslut i bandet efter "Never Say Die" har det både kastats pajer och öppnats famnar genom åren. Skillnaden denna gång är att man förutom att dryga ut sin pension med en världsturné även bestämt sig för att släppa ett nytt album.
Jag såg originaluppsättningen av Sabbath på Globen för några år sedan och det var en överraskande vital och njutbar spelning, så visst finns det alla möjligheter att det kan bli något som faktiskt känns relevant.
Annars är ju risken ofta stor att det blir en ganska pinsam historia där man har de förlåtande skygglapparna på och minns hur ens idoler såg ut i sina krafts dagar trots att alla fakta påvisar att många år gått.
Deep Purples återförening 1984 fungerade ju faktiskt riktigt bra, till stor del tack vare ett starkt comebackalbum. Aerosmiths återförening var ju också, i alla fall initialt, helt fantastisk.
Det finns dessvärre alltför många bevis på motsatsen, och jag hoppas verkligen att Black Sabbath lyckas frälsa sin svältande publik. Ozzy har ju levererat hela tiden, tycker jag, och även huvudbandet i dess olika skepnader har presterat med hög kvalitet. Således finns det alla förutsättningar för att det kan lyckas.
Själv ska jag till Stockholms Stadion 25 maj och där förhoppningsvis avnjuta en minnesvärd kväll i sällskap med en av hårdrockens verkliga giganter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar