Jag själv var nog ganska inställd på att Europe skulle göra comeback med en moderniserad variant av sitt patenterade sound från storhetstiden, så förvåningen var stor när det inte alls lät så.
Därmed inte sagt att det inte var bra, tvärtom. Att John Norum fått mer inflytande över låtsnickeriet stod ganska klart, och kombinerat med Joey Tempests känsla för melodier var formulan egentligen helt perfekt.
Efterföljande "Secret Society" var något svagare, tycker jag, men ändå hedervärd. Vissa låtar var riktigt vassa. Det var dock först på tredje plattan efter återföreningen som alla planeter stod rätt. "Last Look At Eden" hade måhända ett något ekivokt omslag, men musiken. Herregud. Tungt, bluesigt, tunggungande och melodiöst. Allt detta framfört med yttersta skärpa och kompetens. Plattan var absolut en av de bästa som såg dagens ljus 2009.
Nu släpper man "Bag Of Bones". Jag har ännu bara hört singeln "Not Supposed To Sing The Blues" samt ett stort antal samplingar av de andra låtarna, men banne mig om man inte överträffat sig själva. Bandet har mognat som ett fint årgångsvin, för att vara lite klyschig. Joey Tempest har fortfarande en av de absolut bästa rockrösterna i världen, och med en viss raspighet och ökat djup passar rösten ypperligt till Europes numera tungt sjuttiotalsinfluerade sound. Jag håller John Norum som en av mina personliga favoriter bland stängbändare, och visst levererar gossen även här. Övriga medlemmar har även de blivit snäppet vassare och "Bag Of Bones" har alla chanser att hamna mycket högt bland 2012 års bästa plattor.
Den som fortfarande betraktar Europe som några töntstämplade pudelfjollor som spelar schlagermetal får tänka om. Vi talar här om ett högoktanigt sammansvetsat hårdrocksband av yppersta världsklass. Om några dagar släpps "Bag Of Bones" och plattan ska dissekeras och recenseras, var så säkra. I'll be back!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar