Rush är sina bästa stunder världens bästa band - så är det bara - och deras förehavanden under senare år har varit det mest vitala sedan storhetstiden för dryga trettio år sedan. Förväntningarna är med rätta rejält uppskruvade, och efter vad jag läst på otaliga sajter så är de berättigade.
Förr köpte man i stort sett allt av intresse när det kom ut. Jag minns när jag var i tjugoårsåldern och kunde gå in till valfri skivnasare och köpa ett par skivor bara på de schyssta omslagen - och lyckas med att helt plötsligt vara lycklig ägare till smärre mästerverk. Beställningslistorna till Ginza eller numera saligen insomnade LP-fyndet var ohälsosamt långa och grävde djupa hål i finansreserverna.
Numera är man av olika anledningar mer selektiv i sina inköp. Det handlar inte om att utbudet minskat, utan givetvis om den digitala revolutionen. Även jag utnyttjar dessa möjligheter förstås, men det är ändå inget som går upp mot den äkta varan. När vissa album släpps känns det helt rätt att köpa dem. Först vill man stödja artisten givetvis, och sedan är en fil på datorn i sanningens namn rejält trist jämfört med det fysiska mediet.
Rush är absolut ett av de band som inhandlas "the old fashioned way". Det gäller förstås också nya given, och jag får ta och bege mig till skivaffären snarast (ja, vi har några kvar här i Göteborg faktiskt) och inhandla vad som måste betraktas som ett absolut måste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar