Skogsröjet i Rejmyre fredag

Ånyo dags för den lilla trivsamma festivalen långt ute i obygden. Skogsröjet i Rejmyre har som bekant en annan approach än de stora tillställningarna. Man vill hålla en familjär stämning med den småskaliga känslan, och man lyckas alldeles förträffligt. Att arrangörerna ändå lyckas locka stora artister är i sanning imponerande. Förra året var exempelvis Alice Cooper och Doro på plats och detta år innehöll setlistan namn som Helloween och Twisted Sister.

Vi var på plats lagom till forna pudelrockarna Treat äntrade scenen. En gång i tiden var de konkurrenter till Europe, men en viss hitlåt gjorde att de senare ryckte ifrån. Nu är Treat i alla fall ute på en avskedsturné, efter trettio år ska trummor packas ihop och gitarrer hängas undan är det sagt. Om så nu är fallet så tycker jag att de slutar om inte på topp så i alla fall med hedern i behåll. De har ju trots allt ett antal kända låtar och bandet verkade trivas på scenen.En habil insats som renderar ett habilt omdöme. Betyg: +++

Tillfälligt återförenade Shotgun - tidigare Shotgun Messiah - var ute och celebrerade sin storhetstid, plattan Welcome To Bop City som gav bandet många fans i Storbritannien och USA. Tjugofem år har gått efter släppet och det var med tyngdpunkt på den skivan konserten genomfördes. Möjligen berodde det på att vi satt i gräset och åt langos, men konserten lyfte aldrig vilket var synd för jag har sett Zinny Zan med sitt Zan Clan tidigare och vet potentialen. Betyg: ++

Totalt monumentalt uselt är väl det snällaste man kan säga om Lordi. Hur man kan boka denna ruskigt dåliga ursäkt till band är en gåta. Jag orkar inte ens motivera mitt betyg utan konstaterar bara att utan Eurovision Song Contest hade världen varit ett skitband fattigare och en bättre plats att leva på. Betyg: -

Gilby Clarke, tidigare gitarrist i Guns 'N' Roses, var för mig däremot en positiv överraskning. Trots ett svalt publikmottagande levererade han tillsammans med sitt band en kvalitativ spelning. Givetvis kryddades giget med lite låtar från forna huvudbandet - något annat vore väl tjänstefel - men hans eget material tillsammans med ett säkert framförande står gott på egna ben. Betyg: +++

Festivalens enda trashband var Kreator. De spelade även på Sweden Rock Festival men då lyckades jag undvika dem så nu var det läge att reparera skadan. Hårdast och högst utan tvekan, och en välbehövlig genomkörning av systemet fick man av de tyska mangelkungarna. Jag fann det hela befriande och välkommet även om jag inte är helt uppdaterad på bandets diskografi. En bonus var att de kallade Skogsröjet för Forest Riot. Lite kul ändå. Betyg: +++

Lita Ford gjorde tydligen en usel spelning på Sweden Rock Festival häromåret så förväntningarna var måttliga. Nyfikenheten var ändå stor och jag såg fram mot spelningen. Dagsformen var uppenbarligen bättre nu och efter en lite såsig start kom Runaways-ikonen igång ordentligt. På slutet dök till och med ett par Runaways-låtar upp, bland annat Cherry Bomb innan det var dags för det stora dragplåstret. Close My Eyes Forever är och förblir Lita Fords stora hit och även om Ozzy Osbourne givetvis inte var med i Rejmyre så är låten oerhört stark och den räddar upp konserten ett snäpp. Betyg: +++

 

Mitt i Lita Fords stora stund började tyska Helloween sin konsert. Festivalen låg närmare trekvart efter schemat så det var förståeligt om än lite synd i just den låten. Helloween är ett band jag lyckats missa i alla år. Jag har lyssnat på dem sedan Keeper-plattorna på åttiotalet, men aldrig sett dem. Utan tvekan var kvällens headliner också kvällens höjdpunkt. Stabilt, kompetent, underhållande och välförtjänt uppskattat. Måhända låg tyngdpunkten lite väl mycket på nytt material, just festivalspelningar mår bäst av nostalgi och greatest hits-uppträdanden men tillräckligt mycket godis från forna dagar fanns med för att tillfredsställa i alla fall mig. Kul att äntligen ha sett ett av power metals stora grundare och flaggskepp. Betyg: ++++