Skogsröjet i Rejmyre lördag

Vi var kanske en smula festivaltrötta, sonen och jag, efter Sweden Rock och Bråvalla samt halva Skogsröjet för vi bestämde oss för att skippa lejonparten av dag två och fokusera på de tre sista banden för kvällen. Därför anlände vi inte till festivalområdet förrän efter åtta på kvällen, lagom för att se Dark Tranquillity mangla igång sina första riff.

Göteborgarna stod för Skogsröjets största positiva överraskning. Jag visste att de var bra, men den här nivån hade jag väl inte räknat med. En monumental uppvisning i Göteborgs-döds som kommer att leva kvar i medvetandet länge. Genuint tacksamma och glada över publikresponsen kändes det som att bandet gav lite extra. Uppskattande kommentarer om Skogsröjet höjde också upplevelsen och bidrog till trivseln. Musikaliskt är Dark Tranquillitys musik oerhört tilltalande. En variant av In Flames, men med lite mer komplexitet. det In Flames har i tyngd och ilska tar Dark Tranquillity igen i mångfacetterat sound och variabla melodier. Ett nytt favoritband för oss båda. Betyg: ++++

Gamla favoriterna Pretty Maids såg jag senast 1988 på Monsters Of Rock i Oslo då de uppträdde innan Status Quo och Deep Purple. Jag tycker att de alltid varit riktigt bra, och Pretty Maids är ett av få band som kan stoltsera med en ny platta som är minst lika bra som de klassiker de släppte på åttiotalet. Kvällens konsert var inriktad på nostalgi, det nämndes tydligt i Ronnie Atkins första mellansnack, men det nyare materialet skämdes verkligen inte i sällskapet. Att man spontanspelade  Red, Hot and Heavy samt Back To Back var ju monumentalt i nostalgisyfte liksom mäktiga Future World och Rodeo. Kryddat med nya låtar som Mother Of All Lies och Little Drops Of Heaven blev det ett kärt återseende med den danska dynamiten. Betyg: ++++

Twisted Sister är ännu ett band jag lyckats missa i alla år. Inga favoriter så men visst har de en del bra låtar och visst har man en relation till bandet på något vis. Kul då att de dök upp i lilla Rejmyre, och just storleken på festivalen, och scenen, var förstås inte motormunnen Dee Snider sen att kommentera. Karln är ju dessutom ett unikum i underhållningsbranschen. Sanslöst roande i sitt mellansnack och en euforisk energispruta vars vältränade lekamen inte var stilla en sekund. Även Jay Jay French hade ett underhållande mellansnack om det tragiska med Idol och hur patetisk musikbranschen blivit med snabba framgångskrav och ytliga kändisskap. Utöver det var basisten Mark Mendoza en syn för gudar när han trakterade sin bas på ett något omilt vis.
Twisted Sister överraskade med att inte bara vara underhållande utan också riktigt bra musikaliskt och de förtjände tvivelsutan sin plats som headlineakt. Betyg: ++++