tisdag 28 augusti 2012

Uncensored Life In Rock

Avnjuter just nu (ja, just nu sitter jag förstås och skriver detta, men ni fattar) till fullo Sammy Hagars självbiografi "Red - my uncensored life in rock". Den forne frontmannen i såväl Montrose som Van Halen har tillsammans med Joel Selvin knåpat ihop en magisk bok.

I dessa tidevarv när alla artister, kanske framför allt rock- och metaldito, ska fläka ut och in på sig själva i bokform gäller det att sålla mellan utgåvorna. Det svajar nämligen betänkligt i kvalitet beroende på vems livshistoria som dissekeras. Vissa böcker ska till varje pris klämma in så mycket dekadens som möjligt, vissa blir onödigt detaljerade och tungrodda på bekostnad av läsglädje. Somliga är å andra sidan för ytliga, medan en del helt enkelt är för dåligt skrivna.

Jag älskar biografier och plöjer så många jag hittar och hinner. Exempel på böcker som jag blivit besviken på är - faktiskt - Keith Richards "Livet" som var väldigt välskriven och gedigen men allt gnäll på Mick Jagger och all romantisering av knark blev väl magstarkt i mitt tycke. Inte heller Kee Marcellos bok "Rockstjärnan Gud glömde" levde upp till förväntningarna riktigt. Oerhört lättläst och bitvis roande, men inte så skickligt skriven och den tappade lite fart efter att Europe-eran upphörde. Steven Rosens "Black Sabbath" och Joe Shoomans "Bruce Dickinson" är också umbärliga lättviktare i genren.

Bland mina favoriter finns - förstås - glamrockens biografibibel "The Dirt" om och av Motley Crüe, samt Ozzy Osbournes "I am Ozzy". Fantastiska böcker, och nämnas bör också "White Line Fever" av allas vår favoritvårta Lemmy samt Engleheart/Durieuxs bok om AC/DC "Maximal Rock 'n' roll". Samtliga dessa uppvisar respekt för både läsare och artist och är dessutom förbannat underhållande att läsa.

"Red" är absolut en av de absolut bästa rock-biografierna jag läst. Allt från Hagars verkligt torftiga uppväxt via Montrose till infernot Van Halen är välstrukturerat framfört och oerhört fascinerande. Att jag dessutom läser boken på engelska gör att man får med alla nyanser i språket som kan gå förlorade vid en översättning.

Boken är ingen tegelsten, utan behagliga 240 sidor vilket i sammanhanget känns ganska perfekt. Jag har inte varit Sammy Hagars största fan - jag är det inte nu heller - men all respekt till en synnerligen vettig rockstjärna och visst har han varit med och skapat mycket odödlig rock också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar