Jon Lord är borta

På något vis är det jobbigt när gamla hjältar dör. Även om det är tidens gång så blir allt ändå så definitivt. Det blir inga fler skivor, konserter eller eventuella återföreningar. Alla chanser är brutalt borta. Nu har det hänt igen.
Legenden och gentlemannen Jon Lord har gått ur tiden 71 år gammal. Han grundade, tillsammans med bland annat Ian Paice och Ritchie Blackmore, Deep Purple 1968 och var med i bandet fram till dess upplösning 1976.

Även sättningen i den enormt emotsedda återföreningen 1984 innehöll förstås nestorn på keyboard, och han stannade fram till 2002 i bandet då han för gott lämnade över till den yngre Don Airey. Förutom sina oförglömliga insatser i Deep Purple minns vi kanske bäst Jon Lord som en av de drivande krafterna i Whitesnake. Där kamperade han tillsammans med såväl Ian Paice som David Coverdale, så det var nog egentligen det närmaste man kom originalet Deep Purple, även om Rainbow innehöll tunga pjäserna Blackmore och Glover.

Jon Lord var en av de första som kombinerade hårdrock med klassisk musik på ett framgångsrikt sätt, och hans "Concerto For Group And Orchestra" visade upp en ambition som imponerar. Själv minns jag förstås Jon Lord som en mästare på distade riffmattor i otaliga klassiska hårdrocksstycken. Plattorna "In Rock", "Machine Head" och inte minst milstolpen "Made In Japan" var följeslagare i unga år. Lyssna bara på mästarens uppvisning i "Highway Star", Space Truckin'" eller "Lazy". Eller varför inte på solot i "Burn" från plattan med samma namn. Herregud så bra det är.

Jag såg maestro Lord uppträda vid ett flertal tillfällen. Ett par gånger med Whitesnake och åtta gånger med Deep Purple för att vara mer exakt. Varje gång imponerade han storligen, och även om jag har stor fäbless för gitarrhjältar så älskade jag alltid hans solonummer och de smäckra melodierna han smyckade varje låt med.

Deep Purple har alltid varit en tummelplats för konstnärer med egon lika stora som talangen. Bråken mellan Ritchie Blackmore och Ian Gillan är ju exempel på detta och det finns många fler än så. Jon Lord, tillsammans med framför allt Paice och Glover, har alltid - i alla fall utåt - lyckats hålla sig ifrån detta. Jag har alltid upplevt honom som en brittisk gentleman som står över ytligt tjafs och låter musiken tala. Detta, tillsammans med hans oförglömliga insatser i Deep Purple och Whitesnake, gör att Jon Lord är oerhört saknad. Tack för allt, Jon, tack för allt.