Jag fortsätter envetet att dissekera varje avsnitt ur den eminenta dokumetärserien "Metal Evolution" och vi är nu framme vid del sex. Efter att i förra delen avhandlat den glättiga och flirtiga glamrocken riktade man nu strålkastarljuset mot tyngre tongångar.
Trash Metal är en omistlig del av hårdrockshistorien, även om jag själv hade faktiskt ganska svårt för genren under många år. Jag minns vår förfäran när kompisen sommaren 1983 köpte den splitternya "Kill 'Em All" på svindyr import och vi inte fattade någonting. Hur kunde Metallica vara så hypade när det lät så illa? Vi som dagligen i timmar spisade otaliga metalband från sjuttio- och åttiotalet fann detta svårsmält - då. Dagen efter blev det ett återbesök på Pet Sounds för att lämna tillbaka plattan. Med åren har jag med råge omvärderat trashen och kan nu med stor behållning avnjuta många band inom genren. Metallicas tre första plattor är ju sagolika, liksom snytingar som Slayers "Reign In Blood" eller "Peace Sells..." av Megadeth.
Gossarna bakom "Metal Evolution" fortsätter att briljera och fyrtiofem minuter kändes än en gång som en blinkning. En makalös kulturinsats, verkligen. Extra skoj också att de faktiskt bemödade sig trippen till Sverige och Göteborg för att snacka med In Flames och At The Gates. Fler svenska akter som Arch Enemy och Dark Tranquillity passerade revy i programmet.
En vecka till nästa avsnitt som ska avhandla grungen och jag inväntar detta med skräckblandad förtjusning. Grungen är nämligen något jag genuint föraktar då den i mitt tycke förintade ett helt årtionde gentemot kvalitativ hårdrock, men jag hoppas och tror att herrar Dunn och McFadyen lyckas väva ihop något intressant ändå. Hittills har de ju levererat med den äran varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar