En helt suverän TV-serie

Sopranos kan nog vara en av de allra bästa TV-serierna som producerats. Kombinationen av en intressant story med flera bottnar och ett übercoolt framförande är närmast oemotståndligt. När den gick på TV för några år sedan föll jag som en fura, och varje söndagskväll viktes åt dessa fyrtiofem minuter som varje avsnitt bestod av.

Jag samlade på mig hela serien på DVD i samma stund den släpptes och nu håller jag som bäst på att plöja igenom hela historien på nytt. Miljöerna från New Jersey och hela det färgstarka persongalleriet är en njutning. Den fiktiva storyn om en italienskättad maffiasläkt med inbördes maktkamp och en boss som bekämpar konflikter såväl i familjen som i sitt imperium är magnifik.

En av favoriterna - bland många - är utan tvekan Steven Van Zandt i rollen som hitmannen och familjebossen Tony Sopranos förtrogne kumpan Silvio. Han gestaltade denne genretypiske figur i pauserna mellan turnéerna tillsammans med Bruce Springsteen i hans E Street Band, och som han gör det. Helt ypperligt. Alla karaktärer känns för övrigt mycket nogsamt utvalda och varsamt placerade inom seriens ramverk. Det gäller alla från James Gandolfini som Tony Soprano via Edie Falco som den passiviserade hustrun Carmela till Tony Sirico som hantlangaren  - och utföraren av våta jobb - Paulie.

Musiken är också vald med största omsorg. Sjukt snygga parallellvarianter där bild och musik är i smärtsamt vacker symbios. Mycket rockmusik i soundtracket renderar ju givetvis i rena bonuspoäng.

Kvalitet känns igen när man ser det, och det är just det vi bevittnar i Sopranos. Huruvida verklighetsreferensen stämmer har jag - förstås - inte full koll på, men oavsett detta är serien fängslande och helt enkelt omöjlig att sluta följa när man väl börjat. Kabelkanalen HBO träffade Bulls Eye med Sopranos, så är det bara. Tål att ses om och om igen.