Inställt, men ändå inte

Ja, då var det bekräftat, det som varit på gång länge. Black Sabbath ställer in sin världsturné 2012. Efter beskedet om Tony Iommis cancer och sedan avhoppet av Bill Ward var väl inte annat att vänta egentligen. En spelning på Download-festivalen i England blir enda giget som genomförs under Sabbath-fanan. I övrigt blir världen hänvisad till en konstellation kallad Ozzy And Friends.

För att kompensera fansen och konsertarrangörerna blir det nu alltså istället en form av Ozzy-turné som jag och ett antal tusen till får bevittna på Stockholms Stadion i maj. Inget fel i det egentligen - jag gillar verkligen denne galning från Birmingham - men det känns en smula snopet. Med på scenen kommer bland annat Geezer Butler och Zakk Wylde att vara. Den gamle strängbändaren från Guns 'N' Roses - Slash - ska också vara med på vissa datum på turnén, men givetvis inte i Stockholm.

Det här ställer mycket i ett nytt perspektiv. För det första inser jag att konserten på Globen 2005 var sista gången jag såg original-Sabbath uppträda. Den spelningen känns ännu mer värdefull att ha med i sitt "konsert-CV" efter detta besked. För det andra märks det att åren går. Allt fler husgudar har bytt skepnad från vitala hjältar till skröpliga gentlemän eller - som i exempelvis Dios fall - till tragiskt bortgångna.

Nåväl, det hjälper inte att deppa. Hoppas bara att intentionerna med en kringresande cirkus under Ozzy-flagg verkligen är äkta, att man gör det för fansen. Om allt handlar om huruvida Sharon Osbourne ska kunna finansiera ännu en plastikoperation, känns det smutsigt.

För egen del ska jag åka dit och avnjuta en konsert som jag tror kan bli riktigt bra. Jag har sett Ozzy några gånger och han är sannerligen underhållande. Kombinerat med ett låtmaterial som bitvis matchar - och även klår - Sabbaths kan det bli en minnesvärd afton ändå. Duktiga musiker har han alltid med sig, Zakk Wylde är ju bästa gitarristen Ozzy haft sedan Randy Rhoads, och Geezer Butlers närvaro garanterar ett försvarligt antal klassiker från Black Sabbath i repertoaren. Det är väl som man säger: The Show Must Go On.