måndag 20 februari 2012

Trist musik, bra dokumentär

Del sju av "Metal Evolution" avhandlade grungens eventuella relevans inom hårdrockshistorien. För min del är grungen något av ett rött skynke. Jag anser att genren förstörde hårdrocken under nästan ett årtionde. Som ett svar på de allt större frisyrerna och de alltmer glittriga kostymerna kom grungen som en motpol. Iklädda skitiga koftor, töntiga skate-shorts och stickade tomteluvor snöpte de en hel hårdrocksvärld i början av nittiotalet. Jag hatade varje minut av det, och när eländet äntligen ebbade ut efter några långa år, så gick luften att andas igen.

Nåväl, om detta handlade som sagt veckans avsnitt av "Hårdrockens Historia" på SVT. Som vanligt var själva programmet helt oantastligt och välgjort. Tack vare Dunns och McFadyens seriositet och kunnande gick även ett avsnitt om Seattle-eländet att se med behållning. Frågan som återkom hela tiden var om grunge egentligen räknas inom hårdrocken eller om det är något annat. Något svar gavs väl inte helt optimalt, men visst har band som Soundgarden och Alice In Chains mycket metal i sitt sound.

Programmet svävade ut och man avhandlade til och med en andra grunge-våg med otäckt usla band som Creed, innan man siktade in sig på den hårdare rockens gemensamma spottkopp Nickelback. Jag gillar förvisso inte de sistnämnda, men har ändå svårt att förstå varför just de får stå vid den offentliga skampålen. Programmakarna själva är oskyldiga, men många artister utalade sig oerhört nedlåtande om bandet, vilket jag finner ganska osmakligt. Det finns många band som är sämre än Nickelback som klarar sig undan ett allmänt gatlopp.

Nästa vecka blir det etter värre. Nu-metal är uppe på agendan, och om det är något som är värre än grunge, så är det nog detta skämt. Jag är dock trygg i förvissningen att programmet ändå blir sevärt och ser dessutom fram mot de avslutande delarna i serien. Då ska bland annat power metal och progressiv hårdrock avhandlas, vilket är på en helt annan kvalitativ nivå än de båda föregående missväxterna på det annars så fina hårdrocksträdet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar