Femte delen i den lysande dokumentärserien "Metal Evolution" avhandlade glamrocken och var som vanligt fascinerande och intressant. Dynamiska duon Dunn/McFadyen lyckas än en gång sy ihop ett givande avsnitt i serien, trots att glam metal är en genre som varken jag - eller ens för den delen programmakarna själva - har någon fäbless för. Jag har alltid haft svårt för de enorma hårmanerna, sminket och det faktum att imagen i många fall var viktigare än musiken. Detta togs upp i programmet också, men det betyder ju inte att man inte kan ha en stor behållning av det rent dokumentära.
Motley Crüe är väl det band jag håller högst av de akter som frekventerade Sunset Strip i Hollywood i en dekokt av musik, droger och dekadens. Mycket av programmet handlade följaktligen om dessa fyra förgrundsfigurer inom sleazerock. Tillsammans med band som Warrant och Poison drev de genren längre och längre tills den slutligen imploderade i ett moln av hårspray och utslätad poprock. Just Motley Crüe lyckades ta sig igenom förfallet och går en ny vår till mötes, till skillnad från sina kollegor som antingen lagt av, dött eller harvar runt som ren nostalgicirkus.
Sam Dunns slutord när han promenerade längs Sunset Strip bland rullskridskoåkare och livsnjutare var att han omvärderat glamrocken. Inte så att han tycker den är bättre nu, men han har fått en bättre förståelse för dess plats i hårdrockens historia. Jag kan bara instämma.
Det är en sann fröjd med denna dokumentär, och alla fem delar har hittills varit klanderfria. Nu ser vi fram mot nästa avsnitt i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar