En kamp mot systemet

Tillbringade hela dagen igår med att desperat försöka få biljetter till Bruce Springsteens konsert på Ullevi nästa sommar, eller - som det visade sig - två konserter. Överraskningsmomentet var minimalt när en andra konsert utannonserades direkt då den första var slutsåld. Det insåg man ju faktiskt innan, inte minst tack vare att det första giget var på fredagen. Detta lämnade ju ett praktiskt utrymme för ännu ett fullsatt Ullevi dagen därpå och lite mer cash till berörda.

Nåväl, på slaget nio på förmiddagen loggade jag in på Ticnet för att direkt hamna i deras kö. Sedan stod datorn och tuggade medan timmarna gick och frustrationen ökade. Stapeln som visade var i kön man befann sig rörde sig ungefär lika snabbt som om man skickat en förfrågan via runskrift. Som extra bonus fick man, när stapeln äntligen efter ett par timmar nått ända upp, dessutom beskedet att kön var full och att inga bokningar kunde göras. Tack för det! Bara att börja om och försöka komma åt biljetter till andra konserten som nu lägligt kommit upp på hemsidan.

Det hela utvecklades till en principfylld kamp mot systemet. Jag bestämde mig för inte ge upp utan oförtrutet jaga de fyra biljetter jag sökte. Gång på gång på gång fick jag svaret att det inte fanns biljetter, men likväl skulle det enligt samma ställe på hemsidan finnas dylika att köpa. Det blev som ett maratonlopp utfört barfota i motvind.

Som sur grädde på det klumpiga moset så kunde jag på valfri fulsajt se hur hundratals, om inte tusentals, biljetter fanns till salu för avsevärt högre priser än de officiella. Ett fenomen som uppstod redan vid säljstart på morgonen. Så här är det alltid, jag vet , men den här gången var det så extremt meckigt att få ens en biljett via Ticnet så frustrationen över situationen var större än vanligt.

Efter sju timmars idogt klickande, med risk för avancerad musarmsfraktur, dök helt plötsligt fyra biljetter upp till lördagens konsert. Platserna var inte de bästa, vi sitter nog halvvägs till månen, men priset var schysst och här gällde det att passa på. Sagt och gjort, med känslan av att besegrat en byråkrati som skulle gjort forna Sovjetunionen grön av avund köptes fyra dyrgripar.

Jag har varit på otaliga konserter under många år, men aldrig har jag upplevt liknande hysteri och total digitalkollaps. Nu är det bara att hoppas på att själva konserten är värd allt detta besvär. Med tanke på hur suverän the Boss brukar vara live så finns alla förutsättningar för en kväll att minnas. Att jag besegrade Ticnets otillräckliga servrar gör att det hela känns ännu bättre.