SVT plockade verkligen fram storsläggan igår. Två högkvalitativa musikprogram efter varandra sände man igår kväll. Först visade man Eldkvarns avslutande spelning från senaste miniturnén, på Cirkus i Stockholm. Många gästartister hade bjudits in av Plura, och när Dregen samt Maria Andersson från Sahara Hotnights fanns med bland dem fick alla rockers tvenne representanter bland alla övriga mer välkammade popartister.
Riktigt underhållande och i det stora hela en mer komplett spelning än den som Eldkvarn genomförde i Göteborg nyligen. Självfallet var det giget också mycket bra, men visst märktes det att den här kvällen i Stockholm var något extra. Bandet glödde och avslutande "3:ans Spårvagn Genom Ljuva Livet" är en ständig personlig favorit som var länge sedan jag själv fick nöjet att avnjuta. Den var inte med i setet när vi såg dem på turnén, som bekant.
Jag måste bara fundera en smula på vad det är som gör att alla gillar Håkan Hellström. Han beter sig som en infantil Duracell-kanin på uppåttjack och gårdagens framträdande var inget undantag. I nämnda spårvagns-epos tog han helt sonika över sången, och visst såg Plura en smula förvånad ut. Sedan började människan hamra vilt på percussion-setet som unge herr Modiggård hade till sitt förfogande, och hoppade runt hysteriskt som om han hade brallorna fulla med ilskna illrar. Övriga gäster hade den goda smaken att låta huvudakten agera själva i sista numret för kvällen. I det stora hela var det förstås en suverän spelning från Sveriges bästa popgäng. Det är ju inte deras fel att Hellström inte vet sin plats alla gånger.
Direkt efter Eldkvarn var det så dags för det tunga alternativet. AC/DC körde plattan i mattan i en upptagning från Buenos Aires under senaste världsturnén. En förkortad sändning på fyrtiofem minuter kanhända känns lite snuttifierat, men det är absolut bättre än inget. Med AC/DC vet man vad man får, och detta var inget undantag. En arena fylld med galna sydamerikaner och ett rutinerat band i högform gjorde att det var oerhört välspenderade minuter framför TV:n. De gamla australiensarna visade sannerligen att gammal är äldst. Jag slutar aldrig att fascineras över Angus Youngs outslitlighet, eller över hur oerhört kompetent och svintajt bandet är. Fördelen med en komprimerad programtablå var ju också att idel ädel AC/DC-adel visades. Det går ju inte att tröttna på "Whole Lotta Rosie" eller "Back In Black", det är empiriskt omöjligt.
All heder åt SVT som sopade banan med alla övriga kanaler igår. Synd för alla er som missade detta, för sådana här kvällar kommer inte alltför ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar