Jag var hemma i Norrköping över nyår. Ja, jag säger hemma för hur länge jag än kommer att bo i Göteborg så åker jag hem till Peking. Det vet ni som läst den här bloggen tidigare.
Nåväl, nu tänkte jag i alla fall ta chansen att se den nya bronsplattan som kommunen förärat Eldkvarn med i trottoaren utanför Café Broadway där allt började för fyrtio år sedan. Detta var dock lättare sagt än gjort. Vi var fyra personer - jag, mina barn och min far - som irrade runt och letade febrilt utanför caféet, vi frågade ett par personer som var ute och rörde på sig på förmiddagen, men inget resultat.
Med tanke på att vi fyra har bott sammanlagt ungefär 140 år i Norrköping så var det en smula pinsamt att inte hitta objektet. Till slut slet jag fram min eminenta smartphone för att helt sonika surfa rätt på platsen via kommunens hemsida.
Det visade sig att vi helt enkelt hade gått på fel sida gatan, och plattan var till vårt försvar ganska liten - en normal gatsten i storlek. Nåväl, efter att ha tagit sedvanliga turistbilder på både bronsplattan och Café Broadway var uppdraget utfört och vi kunde återvända hem till värmen. Jag måste erkänna att det känns en smula märkligt att vara turist i den stad man bott i 43 år, jag har ju exempelvis varit och fikat på Broadway hur många gånger som helst, men så är livet just nu.
Det är alltid härligt att komma hem till Norrköping, men minnena blir ibland övermäktiga och sinnet tyngs. En bitterljuv upplevelse varje gång. Jag längtar redan tillbaka, men till dess får jag mildra abstinensen i sällskap av Kungarna Från Broadway.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar